Nu är det äntligen dags för del två som handlar om hur vi vet om hästen trivs med sitt bett. I första delen pratade jag om öppen mun, tuggar/gapar, skum/dregel och tungan ute. I den här delen tänker jag att vi ska fokusera på huvudet och skakningar/kastningar/drag.
Huvudskakningar
Huvudskakningar är ett sätt hästen kan visa obehag. Så här på sommaren skakar en del hästar huvudet i sidled (som om de har fått något i örat, en fluga till exempel). Man får dock inte blanda ihop detta med att tränset trycker på öronbasen. Om tränset trycker på nerverna nedanför örat sker en sådan huvudskakning. Känsliga hästar kan reagerar så, om man från marken står och tar vid örat och då gärna vid öronbasen. Obehaget är tryck vid öronbasen vilket resulterar i en huvudskakning (det behöver inte ske hela tiden), utan kommer att påverkas av bettets inverkan. (Bild på en häst som skakar huvudet under ridning).
Lösning på problemet: Använd ett träns med anatomiskt nackstycke. Det är viktigt att pannbandet inte är för kort, då det drar fram nackstycket mot öronbasen. Det är även viktigt att man inte “maxar” tränset genom att använda de översta hålen (eller ännu värre gör extra hål längst upp mot pannbandet). Det kommer göra att pannbandet trycks/hålls upp mot öronbasen och skapar tryck på nerverna. Rätt placering av spännena på sidostyckena och nosgrimman är i höjd med ögonen. (Bild på ett korrekt tillpassat träns nedan).
Huvudkastningar
Förutom huvudskakningar kan hästen kasta med huvudet och då tänker jag att hästen tar ner huvudet och kastar det uppåt (inte alltid rakt uppåt). Vad kan orsaken till huvudkastning vara? Jo för att undvika ett för högt tryck i munnen (tungan eller lanerna eller bådeoch) så finns det lite olika sett hästen kan släppa trycket på (om så bara för en stund). När hästen drar ner huvudet hamnar oftast ryttaren lite i obalans och tygeln blir något längre och på så vis lättar trycket. Lösningen? Att inte bli fast i handen och att rida med lättare tygelspänning (kontakt). Kom ihåg att vi behöver anpassa oss till vad hästen tycker är bekvämt, olika hästar accepterar olika hög tygelspänning. Målet är givetvis att rida med så lätt kontakt som möjligt. Det är viktigt att träna eftergiftsträning (både för häst och ryttare) då hästen har lättare att acceptera bettets inverkan och förstår vad vi vill. Så fort vi försöker hålla fast huvudet eller tvinga ner det, kommer vi att tappa en korrekt arbetsform och balans på hästen, vilket är direkt skadligt för hästen. (bilder nedan visar en serie i huvudkastning, först tar hästen in och ner huvudet för att kasta det uppåt).
Ett annat sätt hästen gör för att själv kunna lätta på spänningen och komma undan de obehag som en för hög tygelspänning skapar, är att dra ned huvudet. Hästen blir stark och rycker/försöker rycka tyglarna ur handen på den som rider eller kör. Det kan bero på ett felaktigt bett men det kan även bero på att ryttaren har en för hög tygelspänning och inte jobbar med eftergifter. Det är viktigt precis som i problematiken ovan att man inte försöker hålla fast hästens huvud för att den ska gå i “form” utan formen behöver komma bakifrån och fram. Hästen ska söka sig fram till bettet och inte tvärtom. Om vi ska rida med hästens välfärd i åtanke, vilket vi väl alla vill?
I nästa del av serien "Hur vet jag om min bett trivs med sitt bett?" tänker jag gå in på hästen bakom lod bland annat.
/Katja