Jag tänker att jag ska dela med mig av min kunskap och syn på hur en remont/hannoveransk nosgrimma och hur den kan påverka hästen. Namnet remont kommer från militären och syftar på de unga hästarna “remonterna” som är under utbildning. På engelska kallas den för dropped noseband.
Det är en nosgrimma med en relativt lång historia då den uppfanns i början av 1900-talet av den tyska tränaren Ernst Freidrich Seidler. Han arbetade vid Spanska ridskolan i Wien under ledning av den legendariska chefsryttaren Maximilian von Weyrother.
FEI beskriver bland annat följande om dropped noseband: "Due to the narrower design and lower position, this noseband is a lot sharper than a cavesson noseband". Översatt: "På grund av den smalare designen och lägre positionen är denna nosgrimma mycket skarpare än en engelsk nosgrimma". Det samma gäller även "anatomiska träns" som placeras för långt ner (Micklem och liknande träns).
Problemet med remontnosgrimman är att den är svår att passa till så att den sitter korrekt. Dess enda funktion är att stänga munnen, även om många hävdar att det är för att hålla bettet på plats. Om man har problem med att bettet inte ligger stilla i hästens mun, är det bättre att se över typen av bett än att stänga hästens mun. Varför förklarar jag längre ner i texten. Hur kommer det sig att den är så svår att passa till?
Det man ska ha i åtanke är att alla nosgrimmor som stängs nedanför bettet har den inverkan att den stänger och i vissa fall låser hästens käke. Unga hästar får oftare vassa tänder som ligger mot kinden vilket är en av anledningen till att många använder sig av en remontnosgrimma för att undvika skavsår i hästens kind. I stället för att stänga hästens mun skulle jag rekommendera att hitta ett bett med någon av dessa bettsidor (D-ringsbett/fullcheek/fulmer/baucher/valsbett/bett med stora bettringar) som ligger stilla i hästens mun. I stället för att försöka hindra hästen från att gapa, när hästen gapar försöker den säga att något är obehagligt. Givetvis kommer den unga hästen att öppna munnen innan den förstår budskapet med bett. Men då är det viktigt att veta om det är på grund av hästens utbildningsnivå eller om det är bettet som inte passar hästen.
En nosgrimma bör likt pannbandet användas som en accessoar. Det kan givetvis finnas tillfällen då en nosgrimma kan vara befogad för att understödja bettet (till exempel vi hoppning/fälttävlan). Vilken typ av nosgrimma man ska använda sig av då beror helt enkelt på hästens behov, men det finns bättre alternativ än remontnosgrimman. För hästar som inte har vassa tänder används med fördel en engelsk nosgrimma (utan snokrem). Den ger hästen möjlighet till full rörlighet i käken (förutsatt att den inte är för hårt spänd (två fingrar är för tight). Givetvis kan man även rida utan nosgrimma, vilket är godkänt även på dressyrtävling.
Fördelarna med en lugn och stilla mun är många. När hästen tuggar på bettet/gapar, förlorar du den finkänsliga kontakt ni tillsammans skulle kunna ha. Tanken är att du som ryttare ska kunna rida med så små tygeltag som möjligt och många gånger upplever jag att vi glömmer bort att det faktiskt är i hästens mun vi håller hårt/drar i ofta med en metallbit som hjälpmedel. Jag är absolut inte emot att rida med bett. Men vi behöver vara lyhörda för våra hästar då deras signaler för obehag är ytters små. Läs gärna mer om dem i mina tidigare inlägg.
Jag hoppas att du blev lite klokare och tveka inte att höra av dig om du har några frågor.
Katja Bårring, A bit BETTer - Bettkonsult
